tisdag, januari 03, 2006

"Surface" håller sig ovanför ytan

I höstas när jag kände att jag var tvungen att prioritera min tid lite tog jag beslutet att lägga ner mitt tittande på NBC-serien "Surface" efter ett par avsnitt. Jag tyckte att den verkade småfjantig och balanserade på en väldigt smal lina när den försökte blanda sci-fi med någon sorts "E.T."-familjegullighet. Jag koncentrerade mig på höstens två andra sci-fi-nykomlingar istället, "Invasion" och "Threshold". Efter att nu ha kollat ikapp "Surface", inser jag att jag gjorde ett misstag. Det självklara valet hade ju varit att spola "Threshold", som förutom att bli nedlagd efter nio avsnitt dessutom trampade vatten utan att ta sig någon vart efter den lovande dubbelpiloten.

"Surface" handlar till skillnad från "Invasion" och "Threshold" inte om ett "Bodysnatchers"-liknande anfall från rymden, istället är det ur havsdjupets mörker som en ny art, som får blåvalar att likna aborrar, hotar att ta människans plats i toppen av näringskedjan. Varifrån de jättelika bestarna som med lätthet sväljer en lyxjakt kommer och varför de plötsligt rest sig ur sina hålor i haven är efter halva förstasäsongen fortfarande oklart, men deras inställning till oss tvåbenta varelser är solklar: mmm, matdags.

Serien har tre olika fokus - ett omaka par bestående av en marinbiolog och en försäkringstjänsteman som båda haft close encounters med varelserna och nu gjort det till sin sak att avslöja deras existens för världen, myndigheternas skrupelfria agerande för att hålla det nya hotet så långt borta från nyhetssändningarna som möjligt samt en 14-årig pojke som efter att ha hittat ett mystiskt ägg i havet placerar det i hemakvariet och snart har ett livs levande sjömonster som husdjur. Som små är dock varelserna uppenbarligen mer ödlebarnsgulliga än läskiga, och det går inte att komma ifrån att man efter ett tag fattar tycke för den lille krabaten (som döps till Nimrod), även när han råkar äta upp en pudel och nästan dödar en djurfångare.

"Surface" bjuder således inte intrigmässigt på en enda grej vi inte sett förut. Men det som ändå får mig att fastna är att jag finner det överraskande spännande. Jag bryr mig verkligen om 14-årige Miles fruktlösa försök att undanhålla Nimrod från den oförstående vuxenvärlden som bara vill döda den förbannade ödlan, och marinbiologen Laura (Lake Bell) och försäkringstjänstemannen Rich (Jay R Ferguson) må också slåss mot omöjliga odds, men jäklar vilken innovationsförmåga de uppvisar i sin desperation. Att serien dessutom vågar låta de här två huvudhistorierna löpa helt parallellt, utan att vara i närheten av att korsas (än så länge i alla fall), tycker jag är ett bra grepp.

Jag tycker fortfarande att "Invasion" rent kvalitativt är bättre - och framförallt otäckare - än "Surface", men jag kommer i fortsättningen att följa dem båda med intresse.

"Surface" börjar sändas på Canal Plus under våren. "Invasion" har premiär på Kanal 5 i februari. "Threshold" sänds på TV4 Plus.

6 Comments:

Anonymous Anonym said...

Först Lost på förstaplatsen och nu ... detta? Mycket graverande.

43 minuter fyllde tomrummet som Weird Science lämnade efter sig. Din ambitionsnivå i sig gjorde bloggen läsvärd.

Nu har WS kommit tillbaka som en blogg. Och trots att ambitionsnivån här är densamma så blir det svårare att bortse från din dåliga smak.

Sorry, men någon var tvungen att säga det. =( Skriv hälften så många inlägg och dubbelt så bra analyser.

04 januari, 2006 00:03  
Blogger 43 minuter said...

Ja, hur orkar jag kliva upp ur sängen på morgonen egentligen?

Nej, allvarligt talat, du får så klart ha vilken åsikt du vill, men var gärna lite mer konstruktiv. Jag diskuterar gärna smak och kvalitet, men oj vad långtråkigt jag tycker det är med människor som anser att deras smak är den enda rätta och alla som tycker däremot är förkastliga.

04 januari, 2006 00:15  
Anonymous Anonym said...

Själv har jag just hyllat Stacked, The Jacket, In Justice samt astma- och alkoholhumor, over at weirdscience.se... nån kanske borde ta ett allvarligt snack med mig också?

04 januari, 2006 00:28  
Blogger 43 minuter said...

Vänta bara till i morgon bitti Kjell, då ska jag drämma till med att tokhylla något otroligt nördigt och troligen jättedåligt.

Och därtill jättegammalt.

04 januari, 2006 00:38  
Anonymous Anonym said...

Fast de två huvudhistorierna var väl halvnära att korsas när Rich och Miles chattade lite en kväll?

05 januari, 2006 02:49  
Blogger 43 minuter said...

Just det, det har du helt rätt i. Det hade jag glömt. Tja, man får väl utgå ifrån att de förr eller senare möts, antar jag.

05 januari, 2006 09:46  

Skicka en kommentar

<< Home