söndag, februari 19, 2006

Som man bäddar får man dödsstraff-ligga

Observera att följande inlägg bjuder på spoilers från senaste "In justice".

Ibland borde man hålla käften stängd. För ett par veckor sedan skrev jag ett inlägg om att jag börjat digga Kyle MacLachlan-serien "In justice" mer och mer. Dock efterlyste jag lite mer svärta i serien, i form av att de skulle lyckas frikänna en dömd som sedan visar sig vara skyldig som synden eller liknande. Efter att ha sett det senaste avsnittet kan jag fastslå en sak - man ska akta sig för att önska något, för har man otur kan det bli verklighet på helt fel sätt.

Gänget på National Justice Project gick nämligen på en mina av rang - när klockan var fem i tolv (bokstavligen) lyckades de hitta om inte så bevis så i alla fall mycket starka indicier som visade att en dödsdömd förståndshandikappad svart man var oskyldig till det mord han anklagats för. Domaren visar sig dock vara svårare att övertyga än vad Swain (MacLachlan) trott. Efter att ha rusat genom hela rådhuset och slutligen hunnit ifatt honom vid utgången, avslutas deras konversation med "but sir, give me a day, at least give me eight hours! Sir, we can fix this! Once it's done, it can't be undone!". Domaren tittar bara på Swain och svarar "That's just it, at some point it has to be done. It's over mr Swain." Så börjar 'Amazing Grace' spelas och vi får se den ack så oskyldige mannen göra sin dead man walking-promenad på väg mot fastspänningen i den korsliknande stolen och därefter följa giftinjektionens väg in i hans blod inför publik. Död. Kaputt. Game over. Ridå.

Det var ju inte så här jag ville att det skulle gå till. Seriens unga ideellt arbetande juristpraktikanter skulle ju inte få sitt skinn på näsan genom att tvingas titta på när en oskyldig man avrättas. Men så blev det. Och det var mitt fel. Jag ska aldrig önska något igen.

Det här är för övrigt mitt andra inlägg som på ett eller annat sätt handlar om USA:s sjuka inställning till brott och dödsstraff.

5 Comments:

Blogger Fredrik Adolvsson said...

In Justice är lite unikt för mig. Saker som jag i vanliga fall har stora problem med, som svulsten sentimentalism, går ändå för sig eftersom så mycket annat i serien fungerar jävligt bra. Då gjorde det heller inte så mycket att det sentimentala var ännu mer uppblåst än vanligt i det här avsnittet - jag tycker ändå det var fantastiskt bra, och en i allra högsta grad välbehövlig svärta. Ska det göras, ska det göras ordentligt. Att döda en oskyldigt dömd man ger liksom lite mer schwung än att låta en oskyldig gammal knarkare gå fri. Nu hoppas jag bara att det inte är den typ av serie som bara glömmer bort en sådan sak, utan spinner vidare på det. Jag tror inte dom kommer glömma, vi har ju redan fått se hur David Swain påverkas av arbetet med NJP, och jag vet att jag ser fram emot nästa avsnitt ännu lite mer än vanligt.

19 februari, 2006 23:07  
Blogger yabosid said...

Det var ju väntat att dom skulle misslyckas förr eller senare, .. att de dessutom skulle göra det i ett sånt extremt viktigt fall gjorde avsnittet till ett av seriens bästa hittils.

20 februari, 2006 00:15  
Anonymous Anonym said...

Grattis, 43 minuter! Du hann före Kjell Häglund den här gången. Kreddz till dig.

20 februari, 2006 11:55  
Blogger 43 minuter said...

Jag visste inte att vi tävlade...

20 februari, 2006 14:43  
Blogger Maggie said...

åh himmel, en blogg om tv! det är ju nästan för bra för att vara sant! jag återkommer!

20 februari, 2006 19:29  

Skicka en kommentar

<< Home