onsdag, november 30, 2005

Dödsstraff-lobbying i "Bones"

Jo, jag vet att det är skillnad på Sverige och USA. Vissa åsikter som här ses som rent hårresande är där normal praxis. Dödsstraffet är väl den mest slående skillnaden. Ibland när jag tittat tillräckligt länge på amerikanska tv-serier lockas jag att tro att det nog inte är så ändå, för inte kan de väl ... ja, tycka att det är okej att staten sanktionerar avlivandet av människor? Och så pang - så kommer det något som väcker mig ur slummern. I somras var det ett avsnitt av "The closer" som träffade mig i magen, ett avsnitt där det med isande tydlighet visades att Kyra Sedgwicks förtjusande karaktär inte bara accepterade dödsstraffet, utan även applåderade det.

Och nu var det dags för nästa smäll, i rättsantropologdeckaren "Bones". I förra veckans avsnitt verkade det som att en man som suttit på death row (finns det ett bra svenskt ord för det?) i sju år eventuellt var oskyldigt dömd. Tiden för avrättningen var inne, och klockan började ticka på sant "24"-manér, fast baklänges ner mot noll då. FBI-hårdingen Seeley Booth (David Boreanaz) börjar få kalla fötter, var verkligen killen som han såg till att sy in den som mördat en 17-årig tjej? En idealistisk lagd advokat, som hatar dödsstraffet, tror på hans oskuld och jagar nya bevis, det fanns oklarheter som man bortsåg från under rättegången. Med den mästerliga rättsantropologen Temperance "Bones" Brennan (Emily Deschanel) vid sin sida beger sig Booth ut på jakt efter sanningen. I ett upphettat samtal mellan den idealistiska advokaten och Bones fäller den senare kommentaren: "Jag tror faktiskt på dödstraffet". Vad menar du? "Jo, det finns faktiskt människor som inte förtjänar att leva." Hon drar sedan upp folkmordet i Rwanda, och pekar på att individer där slaktade hundratals helt oskyldiga människor. De förtjänar att dö.

Nu är ju inte det här ett manusmässigt ovanligt drag. Den 'normala' twisten hade ju varit att death row-killen visat sig vara oskyldig, och Bones hade tvingats se över sitt sätt att se på världen i svart och vitt. Nu är dock twisten lite mer avancerad än så. Booth och Bones lyckas verkligen stoppa avrättningen, och i slutscenen tackas de av den anklagade, som nu slipper dö inom åtminstone överskådlig framtid. Deras äcklade miner säger dock allt. Killen de nu räddat undan döden visade sig nämligen inte vara oskyldig till mordet på tjejen, han hade dessutom mördat flera andra unga flickor, och dessa mord måste nu utredas, vilket kan ta år med nya rättegångar och överklaganden. Det hela är väldigt effektivt genomfört, till och med den idealistiska advokaten verkar vackla i sin övertygelse om dödsstraffets idioti. De stirrar på en man som förtjänar att dö, men nu har de stoppat rättvisa från att skipas, det hela har varit ett rävspel uttänkt av mördaren, en smart strategi som tvingar myndigheterna att skjuta upp avrättningen inom överskådlig framtid. Budskapet är tydligt: ni liberala idioter som tycker illa om dödsstraffet, kolla vad er mesiga inställning leder till. Den här killen förtjänar nackskott, men nu får han leva, och det är ert fel. Ridå.

Jag tänker inte veckla in mig i en långrandig utläggning om dödsstraffet. Jag kan bara säga att jag rent personligt håller med Emily Deschanels rollfigur när hon säger att det finns monstruöst onda människor som inte förtjänar att leva. Men jag kommer aldrig att acceptera att en människa eller en myndighet ges rätten att avgöra var gränsen för den här monstruösiteten går. Jag har inte den kapaciteten, och anser inte att någon annan har den heller. Det argumentet räcker. Att dödsstraffet förr eller senare alltid leder till att oskyldigt dömda avrättas är bara grädde på absurditetsmoset.

Men som sagt, det är väl bara nyttigt att inse att vi inte är amerikaner, även om vi förleds till att tro det ibland. I övrigt gillar jag verkligen "Bones", främst för den underliga kemi som skapas mellan träbocken Booth och den charmigt urtråkiga Bones.

"Bones" är inköpt av TV3. När det börjar sändas har jag dock ingen aning om.

2 Comments:

Anonymous Fredde said...

Amerikanerna har över lag en konstig syn på brott och straff. Jag kollade på en episod av Close to Home för ett par veckor sen. En svartsjuk, deprimerad, drogad och berusad kvinna hade fått för sig att kidnappa en liten pojke och av misstag kvävt honom till döds när hon somnade mitt i fylleruset. 45 år i fängelse fick hon.. och huvudpersonen visar värsta öra till öra leendet och deklarerar att rättvisa skipats. Sjukt.

01 december, 2005 05:18  
Blogger John Eje Thelin said...

Den amerikanska inställningen är att straff = hämnd. Inte särskilt civiliserat.

05 december, 2005 04:47  

Skicka en kommentar

<< Home