måndag, februari 06, 2006

"In justice" har blivit en fröjd att följa

Jag vet inte om det beror på att jag av någon anledning känner mig sentimental och hjärtnupen i kväll, men jag måste bara meddela: oj vad jag gillar ABC:s kriminal-/juristdrama "In justice". Serien om det amerikanska National Justice Project, som ideellt försöker ordna resningar för (eventuellt) oskyldigt dömda, med Kyle MacLachlan och Jason O'Mara i huvudrollerna som ett omaka chefspar, har på de sex avsnitt som sänts vuxit till sig och blivit en fullträff i det lilla. De första avsnitten var i mina ögon lite skakiga eftersom jag tyckte att birollskaraktärerna överlag var bleka, men min initiala skepsis är nu lika försvunnen som förra veckans vårväder.

De enskilda fallen de tar sig an varje vecka har hittills dessutom varit ytterst välskrivna. Jag hoppas dock att vi relativt snart tillåts stöta på en till synes oskyldigt dömd som faktiskt visar sig vara en riktig bad guy. Det skulle ge serien än mer trovärdighet och en svärta som jag hittills saknat.

Och vilken fröjd det är att se Kyle MacLachlan. Han älskar verkligen varje sekund han tillåts visa upp sig i sin roll som den självgode, streberaktige men ack så hjärtlige advokaten David Swain. Det tog 15 år, men nu är han äntligen ute ur sin egen "Twin Peaks"-skugga. Tack för det.

Och angående hjärtnupenheten: Missförstå mig inte. I grund och botten är jag en sentimental jäkel som njuter helhjärtat av att i varje slutscen tillåtas se de oskyldigt dömda, nu frigivna fångarna ta sina första stapplande steg utanför fängelsegrindarna. Men kanske vore det bra för min egen världsbild om de strävsamma NJP-nissarna gick på en mina ibland, och av misstag rentvådde en seriemördare.

8 Comments:

Anonymous Anonym said...

Jag gillar också "In Justice", mest p g a Kyle MacLachlans skådespel dock. Han är suverän!

07 februari, 2006 00:38  
Blogger Fredrik Adolvsson said...

Jag har bara sett avsnitt 2 och 5 ännu, men nu ska jag fortsätta stenhårt. In Justice är min nya guilty pleasure. Dels för att jag är svag för hela grundkonceptet, att fria oskyldigt anklagade, men framför allt för att i stort sett alla har sån förbaskat skön personkemi. Och så Kyle, förstås. Bara en sån sak.

Jag har svårt för de sentimentala slutscenerna, det finns gränser även för en gammal halvcynisk mjukis som undertecknad, men med tanke på allt jag gillar med IJ, kan jag lätt stå ut med skavankerna.

07 februari, 2006 02:40  
Anonymous Anonym said...

Nice blog...but I can't read your comments. Hugs from Italy

07 februari, 2006 09:22  
Blogger Andreas said...

In Justice fyller hålet som Law & Order, Law & Order: SVU, Law & Order: TBJ, CSI: NY, CSI: Miami, Without a Trace och Cold Case lämnat efter sig när jag tröttnade på dom :)

Skitbra serie helt enkelt. Lite virrigt att ABC sände avsnitten i fel ordning i början. Kanske därför du uppfattade birollerna som skakiga?

07 februari, 2006 14:20  
Anonymous Anonym said...

I vilken ordning skulle de ha sänts, då?

07 februari, 2006 14:49  
Blogger Andreas said...

#1 102 (Pilot)
#2 103 (Golden Boy)
#3 101 (Brothers and Sisters)
#4 105 (Another Country)
#5 104 (Confessions)
#6 107 (Cost of Freedom)
#7 106 (The Ten Procenter)

8-11 är alla i rätt ordning.

07 februari, 2006 15:54  
Blogger Alice said...

Ja det var väl hon Sonia som plötsligt var ny i tredje avsnittet. Därav förvirringen.

Jag har sett 5 avsnitt nu tror jag men jag ger upp. Alltså, vad är vitsen med att se något som följer exakt samma mönster hela tiden? Eller ok, det gör ju de flesta serier kanske. Men man vet ju att de kommer lyckas, det finns inget utrymme för någon twist alls liksom.

Nope, funkar inte för mig.

17 februari, 2006 11:22  
Anonymous Anonym said...

Jag såg första avsnittet och tyckte det var rätt bra men det blev inte en serie jag prioriterade, borde kanske ge den en chans till.

17 februari, 2006 19:38  

Skicka en kommentar

<< Home