söndag, januari 22, 2006

Kan du zooma in det där tror du?

Vi har alla sett det. Kriminalteknikern, polisen eller agenten står lutad över ett skrivbord och stirrar in i en datorskärm. Han eller hon kollar tillsammans med en datormupp på ett foto eller en grynig film från en övervakningskamera. 'Stanna! Där! Kan du zooma in det tror du?'

Och det kan de så klart.

Men nu är det inte själva magin i att de nästan alltd lyckas zooma in skarpa detaljer som avslöjar ansikten, födelsemärken eller tatueringar trots att övervakningskameran inte uppdaterats sedan åttiotalet som jag förundras över. Det är visserligen ofta helt orealistiskt, men det är en genväg som jag är beredd att köpa - jag vill ju för sjutton att de ska hinna lösa brottet inom avsnittets tidsram.

Nej, det jag ständigt häpnar över är istället hur det går till när de zoomar. Det slår aldrig fel - så fort datormuppen sagt 'ja, vänta lite' till kriminalteknikern/polisen/agenten så börjar de knattra på tangentbordet så att fingrarna blöder, och vips så zoomas den aktuella detaljen in (och skalas om så att den blir knivskarp). Vad är det egentligen de skriver? Kortkommandon? Glöm det, här knattras det in såna textmängder att det är mer troligt att de skriver 'okej datorn, kan du ta och zooma in den där detaljen som jag med ögonmått nu bestämt är ungefär tre centimeter från överkanten och fyra och en halv centimeter från vänsterkanten? Sjysta?'

Och vips så har magin skett.

Den som kan förklara det här för mig, hör av er. Är det jag som är datoranalfabet när jag med hjälp av datormusen väljer förstoringsglaset och sedan markerar önskat område i Photoshop när jag vill zooma? Och sedan kanske använder ett kortkommando om jag vill blåsa upp det ännu mer? Vad är det de vet som inte jag lärt mig? Varför använder de aldrig musen på tv?

Det här är del två i serien om udda datorbeteende i tv- och filmvärlden. Del ett handlade om de pipande datorernas förbannelse.

10 Comments:

Anonymous Caroline said...

haha ja det där fenomenet har fascinerat mig många många gånger

22 januari, 2006 12:47  
Anonymous Wader said...

Ja sånt är riktigt illa...
Kommer ihåg i Terminator 2 där datorsnubben slår av sin dator genom att trycka ENTER eller nåt liknande, tyckte det var lite väl mycket :)

22 januari, 2006 13:14  
Anonymous Stekspaden said...

Rent allmänt kan man väl säga att det mesta datoranvändandet i tv-serier och filmer är overkligt.
Man ser nästan aldrig några program i Windowsmiljö.
Alla skriver jättefort och stavar aldrig fel.
De sitter vid superdatorer för allt går extremt fort, vad de än gör. Inga timglas där inte.
Ja, det finns antagligen mer som jag inte kommer på nu.

22 januari, 2006 13:46  
Blogger yabosid said...

Det värsta är nog ändå datoranvändning i svenska polisfilmer. Minns med skräck nån Beck film där dom "hackar" sig in nånstans i ett word-dokument :) .. man kan se toolbars och allt ;-)

22 januari, 2006 20:08  
Anonymous David said...

Min favvoscen när det gäller datorer på film är när Tompa Cruise skriver ut ett antal dokument på en laserskrivare i filmen the Firm och ljudkillarna har lagt matrisskrivarljud för att få det att låta fräckare :-)

22 januari, 2006 20:31  
Blogger Conan said...

Hehe, bra skrivet! Min favorit i genren måste vara "Blade Runner" men den är ju satt i framtiden med ett röststyrt gränssnitt så den kanske faller lite utanför? Harrison Ford sitter vid sin åttiotalsplastiga burk och mumlar "enhance... enhance... enhance" och det piper och rutnätet går längre och längre in i bilden. Och lyckas inte bara fixa kristallklar skärpa ur ett vanligt foto utan faktiskt orma sig runt en dörrkarm och hitta oanade detaljer inne på toan. Den funktionen väntar jag på!

22 januari, 2006 22:58  
Blogger Dan (gearhead) said...

Jag gillar bomber som blinkar, piper, och har en klocka som visar när de skall sprängas.

23 januari, 2006 07:50  
Anonymous alo99 said...

en annan klassiker är att man påfilm har en massa kringutrustning vard enda uppgift verkar vara att blinka

24 januari, 2006 11:00  
Blogger Jimmyroq said...

Fler saker som datorer bara gör på film:

1) Har (gärna halvtransparenta) terminalfönster som scrollar förbi siffervärden i en takt som är helt omöjlig att läsa. Så ser det ut när man håller på med vetenskap. Observera att det knappast rör sig om svart text på vit bakgrund, eller möjligen vit på svart, utan snarare kawasaki-grönt på mörkgrönt, eller något annan nästan oläslig kombination.

2) De blippar bara man ens tänker tanken på att snudda en tangent. De blippar också vid minsta lilla operation som utförs. De blippar rent av lite så där förnöjsamt i bakgrunden - bara för att. Att ingen odöv människa skulle stå ut att arbeta ens en dag under de förhållandena spelar ingen roll.

3) All text är stor. JÄTTESTOR. Vad sägs till exempel om email på två rader som fyller upp nästan hela skärmen?

4) Lösenord går att knäcka, bara man har ett visst antal sekunder på sig. Under tiden så visas en liten progressbar, gärna i kombination med förbifladdrande tecken. När progress har kommit till slutet så har man hittat lösenordet. Att det i verkligheten skulle kunna ta månader och att tiden det kommer ta inte är särskilt predikerbar är något man missat...

Ja, jag kunde fortsätta i evigheter, men å andra sidan så stämmer inte fysiken i Hollywood heller, lika lite som folks psykologi. Folk beteer sig inte som på film, mer än när man vill tro att det är verkligheten.

27 januari, 2006 15:42  
Anonymous Anonym said...

> Vad är det egentligen de skriver?

Jag har en teori: han skriver ett en-raders perl-script. För att återskapa information som inte finns i bilden så kanske han skriver en entropy minimizing-algoritm, eller vad det heter.

/David

02 mars, 2007 21:16  

Skicka en kommentar

<< Home