Kan du zooma in det där tror du?

Vi har alla sett det. Kriminalteknikern, polisen eller agenten står lutad över ett skrivbord och stirrar in i en datorskärm. Han eller hon kollar tillsammans med en datormupp på ett foto eller en grynig film från en övervakningskamera. 'Stanna! Där! Kan du zooma in det tror du?'

Och det kan de så klart.

Men nu är det inte själva magin i att de nästan alltd lyckas zooma in skarpa detaljer som avslöjar ansikten, födelsemärken eller tatueringar trots att övervakningskameran inte uppdaterats sedan åttiotalet som jag förundras över. Det är visserligen ofta helt orealistiskt, men det är en genväg som jag är beredd att köpa - jag vill ju för sjutton att de ska hinna lösa brottet inom avsnittets tidsram.

Nej, det jag ständigt häpnar över är istället hur det går till när de zoomar. Det slår aldrig fel - så fort datormuppen sagt 'ja, vänta lite' till kriminalteknikern/polisen/agenten så börjar de knattra på tangentbordet så att fingrarna blöder, och vips så zoomas den aktuella detaljen in (och skalas om så att den blir knivskarp). Vad är det egentligen de skriver? Kortkommandon? Glöm det, här knattras det in såna textmängder att det är mer troligt att de skriver 'okej datorn, kan du ta och zooma in den där detaljen som jag med ögonmått nu bestämt är ungefär tre centimeter från överkanten och fyra och en halv centimeter från vänsterkanten? Sjysta?'

Och vips så har magin skett.

Den som kan förklara det här för mig, hör av er. Är det jag som är datoranalfabet när jag med hjälp av datormusen väljer förstoringsglaset och sedan markerar önskat område i Photoshop när jag vill zooma? Och sedan kanske använder ett kortkommando om jag vill blåsa upp det ännu mer? Vad är det de vet som inte jag lärt mig? Varför använder de aldrig musen på tv?

Det här är del två i serien om udda datorbeteende i tv- och filmvärlden. Del ett handlade om de pipande datorernas förbannelse.