söndag, januari 15, 2006

Tack och lov - "Sopranos" blir inte långfilm

Det har länge ryktats om att "Sopranos", när serien väl var slut, skulle yngla av sig en långfilm. Seriens skapare David Chase har nu, enligt Tv Squad, bestämt sagt att så inte kommer att ske. De 20 nya avsnitt som har spelats in blir obönhörligen de sista. Den sjätte säsongen, bestående av 12 avsnitt, börjar visas i mars på HBO. De åtta avslutande kommer sedan att sändas i början av nästa år, som en sorts mini-säsong sju. Därefter är det slut, the end, finito.

Personligen tycker jag att det här är bra. Jag förstår inte varför vissa hetsar upp sig över att "24", efter åratal av rykten, till sist verkar vara på väg mot den vita duken till exempel. Det är ju upplagt för besvikelse. Okej att explosionerna och effekterna blir mer spektakulära eftersom budgeten fokuseras på två timmar istället för 17 (vilket ju "24" egentligen är om man tar bort reklamen), men det är ju inte för specialeffekternas skull jag ser på "24", det är för det otroligt drivna berättandet, de halsbrytande vändningarna och de beroendeframkallande cliffhangers som avslutar varje episod. Jag är övertygad om att "24" i långfilmsformat kommer att bli en otroligt välgjord actionfilm, men det räcker inte, inte på långa vägar.

Och "Sopranos" är inte annorlunda. Faktum är att det bara skulle ha blivit ännu mer meningslöst än "24", för vi hade inte ens kunnat förvänta oss en larger than life-upplevelse, vilket en maxad budget, Rigolettostor bioduk och THX-ljud kanske kommer att bidra till i "24"-fallet. Nej, här skulle vi istället troligen få se ett urvattnat "Sopranos" där en del karaktärer måste strykas eller skäras ner till nära noll på grund av utrymmesbrist, och där karaktärerna som blir kvar sedan måste etableras på nytt innan något ens kan börja hända. En långfilms främsta mål är ju att locka så många som möjligt till biograferna, och det innebär att långt fler än seriens vanliga tv-publik ska lösa biljett, och den publiken måste få huvudpersonerna presenterade för sig. Som när Mulder och Scully ska introduceras i "Arkiv X"-långfilmen, och tvingas igenom en lång och totalt meningslös telefonkonversation (uppe på ett hustak i Dallas när de låtsas leta efter en bomb) för att deras karaktärer och relationer till varandra ska bli förståeliga för publiken som aldrig sett dem i det 'lilla' formatet - karaktärer och relationer som de jobbat med i fem år på tv. Resultatet blir bara pinsamt och meningslöst för alla seriens fans, de som gått till biografen i tron om att den här filmen är gjord för dem.

Nej, jag vill inte tvingas genomlida något liknande igen. Låt oss istället hoppas att David Chase ger "Sopranos"-publiken precis det som Alan Ball lyckades med i sista säsongen av "Six feet under" - en värdig vandring till den sista vilan. Det mår vi alla bättre av i det långa loppet.

2 Comments:

Anonymous Erik Holmberg said...

Nackdelarna och fördelarna med att göra långfilm utav tv-serier kan lätt beskådas genom att först titta på Joss Whedons firefly och sedan därefter titta på Serenity. Visst det är större det är mer special effekter men karaktärerna måste återintroduceras och antalet karaktärer måste skäras ner. Till Joss Whedons försvar måste tilläggas att det aldrig var plan A att göra en långfilm av Firefly det var mest för att knytta ihop trådarna efter det att den blev nedlagd.

15 januari, 2006 13:04  
Anonymous Mustang said...

Hi! I like your blog. I hope I'll have something similar in the future.
Regards,
Mustang

10 mars, 2006 19:39  

Skicka en kommentar

<< Home