måndag, januari 09, 2006

Mesig synd är aldrig riktigt bra synd

Pastor Daniel Webster (Aidan Quinn) har en del problem. Hans fru dricker för mycket, hans dotter säljer marijuana, en av hans tvillingsöner är homosexuell, den andre har dött i leukemi, fostersonen ligger med way to många småtjejer, hans svåger har blivit dödad efter att ha stulit 3,2 miljoner dollar från deras kyrka och svägerskan har en affär med sekreteraren som misstänks för mordet. Dessutom har hans mamma långt gången alzheimers och pappan, som är biskop, har en affär med en annan biskop, som också råkar vara pastor Websters chef. Som grädde på moset är han själv beroende av Vicodin och samtalar regelbundet med Jesus. Och allt detta på premiärkvällen.

Serien är "The book of Daniel". Uppmärksamheten har i förväg varit stor i landet där man på allvar betvivlar om människan härstammar från aporna, och som ett brev på posten har också fyra lokala NBC-stationer i den amerikanska mellanvästern tagit beslutet att inte sända blasfemin, med hänsyn till att tittarna kanske kan få hjärtstillestånd till följd av chocken, antar jag.

Pastor Webster är en hygglig kille, han försöker göra det bästa av sin lätt kaotiska familjesituation och är i alla avseenden en modern (anglikansk) präst. I predikstolen försöker han framföra budskapet att lite frestelse och synd kan göra nytta, för om inte det fanns, vilken nytta skulle man då ha av syndernas förlåtelse? När han träffar ett par som börjat tveka inför bröllopet ger han äktenskapliga råd som leder till att paret bestämmer sig för att fortsätta leva i synd istället - för deras sexliv tjänar på det. Jesus, mer hippielik än vanligt, hummar en smula missnöjt i bakgrunden, men verkar också instämma i att Daniel Webster i grund och botten är en rätt skön kille att hänga med.

Innan jag såg den inledande dubbelpiloten av "The book of Daniel" såg jag framför mig cirka 86 minuter "Six feet under" i lightversion. Och visst finns det solklara beröringspunkter, men de är av ytlig natur. Exempelvis är dottern Grace kusligt lik en ung Claire, och samtalen mellan Jesus och pastor Webster ekar av de återkommande besök som döde pappa Fisher gjorde hos sina efterlevande i "Six feet under" (minus ångesten som de träffarna alltid nästan framkallade), men det ska mycket till innan serierna ens hamnar i angränsande divisioner.

Men "The book of Daniel" liknar egentligen "Desperate housewives" mer än någon annan serie, manusmässigt och till tonläget. Det är en smula skruvat, det är lite edgy, det drivs med den välbärgade amerikanska medelklassen och det pratas om sex och droger lite mer otvunget än 'normalt', men i grund och botten så är det mesta ganska mysigt och oförargligt.

Ska "The book of Daniel" komma någon vart, måste serien hitta en egen stil rätt snart. Annars tvingas nog bibelpuritanerna leta efter ett nytt hatobjekt redan framåt mitten av februari. Stackare.

1 Comments:

Blogger yabosid said...

Riktigt värdelös serie faktiskt. Slutar som ett 7th Heaven korsat med Joan of Arcadia och Six Feet Under. Enda ljuspunkten var Garret Dillahunt som Jesus.

10 januari, 2006 14:24  

Skicka en kommentar

<< Home