En underhållande snöstormsbagatell

Jag hade inte särskilt stora förväntningar på tv-filmatiseringen av "27 sekundmeter snö", romanen av Kjerstin Göransson-Ljungman som brukar sägas vara den svenska urmodersdeckaren. Det har inte talats särskilt mycket om den, och när dvd-utgåvan släpptes i mitten av december passerade den mer eller mindre obemärkt. Jag utgick ifrån att det berodde på att den helt enkelt inte var särskilt speciell.

Upplägget är på sant pusselmanér enkelt men samtidigt intrikat. Vintern 1939 befinner sig ett skidande sällskap på tur, utan tidigare kopplingar till varandra (luras vi att tro inledningsvis i alla fall). De fastnar på en fjällstation när en storm med vindstyrka 27 sekundmeter slår till. Efter en natt med mycket spring i trappor och tasande på tå i mörka korridorer finner sällskapet dagen efter vid frukosten att en i sällskapet mördats medelst knivhugg i ryggen. Whodunnit? Tja, eftersom stormen fortfarande rasar och de är totalt isolerade blir det upp till dem själva att lösa gåtan.

Efter att ha sett den första delen nu i kväll måste jag säga att jag blev glatt överraskad - jag tyckte det var en stundtals skamligt underhållande bagatell. Pusseldeckargenren hade visserligen sitt bäst före-datum redan på 1950-talet i Sverige när Maria Lang (i bokform) och Arne Mattsson (i filmform) härjade som värst, men ändå, den här pastischen var gjord med kärlek. Visst, skådespeleriet var stundtals väl stolpigt och replikerna så grovt tillyxade att det kändes som om de stod och läste rakt upp och ner ur romanen, men Miss Marple-mossigheten tilltalade mig och var precis vad jag behövde den här sega fredagskvällen. Dessutom går det inte att komma ifrån att det är väldigt sött att se karlar gå runt i knickersbyxor på fullt allvar.

Avslutningen visas i morgon kväll på SVT.