Signaturmelodins död
Något som slagit mig de senaste veckorna är att det verkar bli mer och mer ute bland amerikanska dramaserier att ha "riktiga" förtexter, det vill säga den traditionella presentationen där skådisarna radas upp i viktighetsordning med text och bild till tonerna av en passande trudelutt. Istället är trenden att efter en inledning på fyra-fem minuter visas bara seriens namn som en logotyp, och därefter drar programmet igång igen direkt.Bland höstens nykomlingsserier praktiseras det här åtminstone i "Commander in chief", "Supernatural", "Invasion", "Reunion" och "Threshold". Även "The closer" gjorde det i somras. Och "Grey's anatomy" har anammat tillvägagångssättet lagom till säsong två. Att det är så många av de nya som valt det här kortare sättet att kicka igång avsnitten stavas troligen "Lost", som satte standarden förra året med sin korta och effektiva vinjett.
Om trenden håller i sig tycker jag att den är av godo. Rakt, enkelt och effektivt. Fast det är klart, lite tråkigt är det ju att inte kunna nynna en series signaturmelodi.
Tillägg: jag var visst lite för snabb när jag skrev att "Grey's anatomy" också slopat de längre förtexterna med signatur. Till säsongens andra avsnitt var trudelutten tillbaka. Men jag tycker fortfarande det är en synlig trend...
posted by 43 minuter at 14:29
11 Comments:
The Shield har gjort extremkort-vinjett i fyra säsonger och ingen annan har ens kommit i närheten av dess kvalitet. Den på Lost är rent ut sagt hemsk. HEMSK!
På vilket sätt tycker du att den är så hemsk?
Håller med, även om jag gillar introt till "7th Heaven" som går på femman. Det är kitch! :)
Det är ju underbart, men tyvärr har alla inte fattat det. Kolla på exempelvis Rome, tror att förtexten är ca 1 och en halv minut(!).
Vill man veta vad alla heter är det ju bara att kolla upp dom på imdb.com eller nåt.
Fast ibland är ju ändå, i ärlighetens namn, en sjyst signatur riktigt njutbar även om den är lång. "Six feet under" är paradexemplet. Oerhört smakfull.
En signaturmelodi gör faktiskt riktigt mycket även om Losts semitysta intro effektfullt ramar in den serien också.
West Wing utan Snuffy Waldens intromusik vore inte West Wing.
Fast jag vet inte om Lost är pionjärer där egentligen. Kanske i att den är svskalad och väldigt kort. Jag ser det mer som resultatet av en mångårig trend.
Hemskheten är trefaldig: del Helvetica, bara det är hemskt, sedan transformeringen av bokstäverna och det är inte ens snyggt.
Jag måste säga att det är skönt att efter 8 säsongers(9 med atlantis första säsong, som iofs har en egen, men mycket snarlik.), slippa signaturen till Stargateserien. Satt ju jämt och sjöng med. Särskilt då jag såg så många avsnitt jag bara kunde i veckan.
En annan notering är att J.J. Abrams andra stora serie förutom Lost, Alias - vars signaturmelodi han skrivit själv - har gått från att bara ha en rent grafisk vinjett, till att (förra (fjärde säsongen) året) stoppa in snabba klipp på Jennifer Garner, till att i år ha en "klassisk vinjett" där huvudrollsinnehavarna visas tillsammans med sina namn.
Fast även här kör de helt utan vinjett i de "viktigare" avsnitten.
Jag har också lagt märke till trenden och vet inte om jag ska gilla eller ogilla den. Å ena sidan spolade man ju ändå bara förbi den om man hade den möjligheten, men å andra sidan kan jag sakna det på ett sätt.
Jag tror helt enkelt att det passar i vissa fall och inte i andra. Det känns till exempel helt rätt i Lost, men bara dåligt på något sätt i Commander in Chief.
När Sci-Fi Channel började med det på Stargateserierna sades det väl rätt ut att det var av ekonomiska skäl. Det var ett sätt att få in mer reklamtid per timme utan att behöva skära in på tid för handlingen. Jag har antagit att detta också gäller för en del andra serier, men det kan väl lika gärna ha estetiska orsaker. I vilket fall som helst så känns det ju som att det är bättre att skära ner på vinjetten än på det andra om man nu måste välja mellan dessa två.
Skicka en kommentar
<< Home