torsdag, september 22, 2005

And down the hatch we go...

Observera att det här inlägget innehåller spoilers.

Säsong två av "Lost" har dragit igång på ABC i USA. Om tre veckor får de svenska TV4-tittarna se vad som döljer sig i gången under luckan, men vem kan hålla sig så länge? Inte jag i alla fall. Så, blev man klokare då? Nja, det vete fasiken faktiskt. En underjordisk karantänbelagd anläggning frusen i tiden, fast för evigt i discoeran komplett med mixer, träningscykel, antik datorhall, jättemagnet och beväpnad anläggningsskötare. Vad är anläggningen till för? Och den mystiske Desmond, var kommer han in i bilden?

"Lost" fortsätter att bjuda på lillfingernaglar när man vill ha hela handen. Bra.

Och var det något jag tyckte att säsongspremiären utstrålade, så var det självförtroende. Det kommer att bli en bra andra säsong.

Intresset i USA var också på topp. 23,5 miljoner tittare såg premiären, vilket är den högsta siffran för serien någonsin.

15 Comments:

Anonymous Patrick said...

Kan inte annat än hålla med. Jag var mäkta missnöjd med säsongsavslutningen, men det jag såg igår var precis vad Lost ska vara. Nu blir även mitt TV-schema knökfullt.

Det borde dock vara brottsligt att bara visa ett sånt här avsnitt per vecka - det är så jobbigt att vänta... :)

Igår hade CSI premiär också - får se hur det blir.

23 september, 2005 08:52  
Anonymous Kjell said...

Lost går utmärkt att snabbspola – då blir den helt OK.
Vad var det Desmond sköt in i armen, precis innan han hörde smällen uppifrån luckan? Steroider?

23 september, 2005 09:09  
Blogger 43 minuter said...

Inte omöjligt, men det skulle ju också kunna vara nåt sorts motgift av nåt slag mot strålning eller liknande. Det stod ju "karantän" på insidan av luckan. Och det kan ju inte vara helt nyttigt att bo i samma bunker som världens största magnet heller...

23 september, 2005 09:49  
Anonymous Patrick said...

Det intressanta med det han injicerade var givetvis siffrorna på flaskan.

23 september, 2005 11:06  
Anonymous Eli said...

Jag tycker att första avsnittet säsong två öppnade starkt. Och det där med siffrorna på burken visar bara vilken noggrannhet och detaljrikdom som serien faktiskt har när den är som bäst.
Eftersom jag mer eller mindre såg säsong ett i ett svep tyckte jag definitivt att den höll. Och med det här första avsnittet känner jag mig övertygad att säsong två kommer att öka tempo, spänning och finess. Härligt!

23 september, 2005 22:11  
Anonymous Kjell said...

hm... är det verkligen så noggrant och detaljrikt att upprepa den där lottoraden till höger och vänster? Att sprida ut lite leksaksflyg osv på olika platser i storyn och antyda Det Stora Sambandet?
Jag är nyfiken på vad allt går ut på, och även fast jag vet att vi inte kommer att få några reella svar de närmaste säsongerna så snabbspolar jag mig igenom avsnitten för att hålla koll på själva storyn.
I övrigt är serien en förolämpning, i det att den iscensätter en massa sentiment – som sekvenserna med den förlamade kvinnan senast – som aldrig blir på riktigt, det är bara ställföreträdande känslor ditpetade för att vara byggstenar i en nördig fantasy-intrig.

24 september, 2005 01:59  
Blogger Conan said...

Men den förlamade kvinnan, är inte det samma kvinna som Jack senare ska gifta sig med? Eller har jag helt gått vilse i djungeln?

24 september, 2005 15:31  
Blogger 43 minuter said...

Jo, det är hon.

24 september, 2005 19:37  
Blogger John Eje Thelin said...

Ställföreträdande känslor? Till skillnad från vilka äkta känslor i vilken tv-serie då?

Nej, det var en stadig start på andrasäsongen, även om som vanligt svaren på en fråga (vad är det bakom luckan?) föder minst tre nya (om han varit där så länge som prylarna antyder, hur kunde han då träffa Jack bara några år tidigare? Vad fyller datorerna för funktion? Vad är det utanför den geodesiska domen? Vad gör supermagneten? Varför står det "karantän" på *insidan* av dörren? etc.)

Jag är ändå lite orolig, eftersom leksaksplansförklaringen är bland de allra sämst skrivna och tänkta handlingar jag sett sedan Svarta cirkeln på SVT.

25 september, 2005 09:45  
Anonymous Eli said...

Kjell, hm - du menar ungefär att de pillar in numret lite överallt i brist på bättre idéer?

Jag tycker att det är spännande att de/serien trasslar in sig så. De har ju onekligen konstruerat en härva med en lösning som (enligt mig) i princip ingen tv-tittare kommer att bli nöjd med.

Och jag tycker att det fungerar bra att återuppta tråden med den (inte så) förlamade kvinnan igen. Jag gillar den omvända kronologin och att bara få en bit i taget.

Leksaksplansförklaringen har jag missat helt. Någon som kan förklara?

25 september, 2005 11:56  
Anonymous Kjell said...

Nog förstår du vad jag menar, John. Man blir inte "gripen" av sentimentet i Lost, som man kan bli av ett mer seriöst emotionellt drama. Ett tydligt exempel är far-son-grejen, som kulminerade på flotten i första säsongsavslutningen. Jag är erkänt svag för barn-grejer, antingen börjar jag gråta på riktigt eller så (om det är sämre skrivet) hatar jag manusförfattarna för att de petar in barn-olycka bara för att det ska drabba tittarna så mycket som möjligt... men far-son-prylen i Lost lämnar mig bara helt likgiltig.
Detta är vad jag menar med "ställföreträdande känslor" – där känslorna bara är ett pusselspel, och inget som ens är ämnat att "kännas på riktigt".
Det är också därför Lost är så sällsynt lämpad för snabbspolning. Man slipper bjäfset och kan koncentrera sig på det där jävla pusslet...

25 september, 2005 12:05  
Anonymous Agent Orange said...

Spåret med vad som hände personerna på flotten följdes ju inte alls så där finns ju en spännande bistory tillsammans med karantän-mannen.

Roligt att läsa denna blog o att man även här diskuterar vad som händer i Lost. Inte sedan Arkiv X har en serie dissekerats, analyserats och diskuterats i forum och bloggar world-wide. Det är lite av det som gjort serien så stor. Alla dessa konspirations-teorier som lanseras.

25 september, 2005 15:13  
Blogger Conan said...

Kjell - håller med dig om att alla karaktärer i Lost är underordnade Den Stora Gåtan men nog tycker jag serien emellanåt bjussat på "äkta" känslor och scener som gripit tag. Jag har fått något i ögat flera gånger: när Sawyer berättar för Jack om sitt möte med Jacks pappa på baren; när det koreanska paret närmade sig varann igen; Lockes backstory.

Var det förresten nån som tänkte på att Jacks Eric Estrada-peruk i återblickarna var rent skrattretande?

25 september, 2005 17:19  
Blogger John Eje Thelin said...

Leksaksplanet som Kate rånade en bank för var ett minne efter hennes första kärlek, vars död hon är ansvarig för. So far, so good.

Men... Agenten som jagade henne (som dog i början på serien här) hade fått tag på den på nåt sätt och låst in den i ett bankfack i Hicksville. Va`rför i helvete då, och hur fick hon reda på det? OKej om det var tänkt som en fälla som hon var smart nog att parera, men det finns det inget som antyder.

Krystat och nödlöst.

26 september, 2005 00:46  
Anonymous Eli said...

John, just det. Hade glömt (förträngt) det där helt. Och det är väl inte direkt någon av seriens bättre trådar...

26 september, 2005 10:06  

Skicka en kommentar

<< Home