Hittills har 87 personer...
...kommenterat en minikrönika som Erika Hallhagen skrev i dagens SvD om att hon inte klarar av att kolla på "Commander in chief" längre. Kommentarerna går i princip ut på två saker - endera står det 'du har rätt, fy fan för USA' eller så står det 'du har fel, fy fan för dig'. Med vissa undantag givetvis.
Jag blir rätt trött när jag läser först krönikan och sen kommentarerna. Dels för att folk orkar gå igång så otroligt på en rätt intetsägande krönika. Vilket för mig in på min andra anledning: usch vad trött jag är på de vidöppna dörrar som Hallhagen slår in. För kan vi inte en gång för alla inse några saker och för the love of god acceptera att:
Amerikaner är sentimentala.
Amerikaner älskar storvulna känslor.
Amerikaner tror på gud.
Amerikaner tycker om att vifta med sin flagga.
De här sakerna kommer ALDRIG att förändras, hur många gånger vi än förfasas över dem. Tro mig, jag blir också less på det emellanåt. Men snälla snälla snälla, kan vi inte sluta gnälla över det? För hur högt vi än skriker kommer de aldrig att lyssna.
Jag blir rätt trött när jag läser först krönikan och sen kommentarerna. Dels för att folk orkar gå igång så otroligt på en rätt intetsägande krönika. Vilket för mig in på min andra anledning: usch vad trött jag är på de vidöppna dörrar som Hallhagen slår in. För kan vi inte en gång för alla inse några saker och för the love of god acceptera att:
Amerikaner är sentimentala.
Amerikaner älskar storvulna känslor.
Amerikaner tror på gud.
Amerikaner tycker om att vifta med sin flagga.
De här sakerna kommer ALDRIG att förändras, hur många gånger vi än förfasas över dem. Tro mig, jag blir också less på det emellanåt. Men snälla snälla snälla, kan vi inte sluta gnälla över det? För hur högt vi än skriker kommer de aldrig att lyssna.
posted by 43 minuter at 18:47
4 Comments:
Jag håller med.
Sen har ju iofs jag också problem med Commander in chief, men det är mer för att handlingen är förutsägbar, Geena Davis är superstel och manuset är dåligt.
Den här sentimentaliteten är en kvarleva från Upplysningstiden (1700-talet) då det var vackert att visa känslor och framför allt att gråta offentligt ansågs tyda på en stark karaktär. Det är därför mycket av litteraturen från den tiden är så känslosvulstig.
Det här är något som inte försvunnit från den amerikanska kulturen och således är deras produktioner ofta full av sentimentalitet.
Mycket bra skrivet. Ja... Det var det enda jag ville säga.
Amerikansk teve är bäst i världen. Vilket inte har ett skit med Commander in Chief att göra.
Svenska Dagbladets teveskribenter är sämst i Sverige.
Skicka en kommentar
<< Home