Exklusiv Coldplay-låt just for you! Not.
Nedan följer en kort textdramatisering av en scen i det senaste avsnittet av "CSI: NY":
De två kriminalteknikerna ser sig om och går över gatan. När de nästan kommit över börjar Danny Messers mobiltelefon ringa.
"Coldplay?" frågar Sheldon Hawkes när han hör melodin.
"Ja", svarar Danny och tar upp telefonen ur jackfickan och kollar på displayen. "Låten heter 'Talk'. Det är något som min flickvän är väldigt bra på för den delen. Jag ringer henne senare."
Han lägger tillbaka telefonen i fickan. De går upp för trappan till porten och ringer på.
Jaha, och vad var det som var så konstigt med det här då att jag kände mig tvungen att skriva om det på det här sättet? Jo, det var ett exempel på hur produktplacering blir viktigare i amerikanska tv-serier i takt med att publiken i allt större omfattning använder Tivo eller andra hårddisksinspelningssystem när de ska se på tv, system som möjliggör att man filtrerar bort de ideliga reklamavbrotten.
I princip har jag inget emot produktplacering. Att göra bra tv kostar pengar, och de måste komma någonstans ifrån. Men det måste ske med en viss finess. Och det där inslaget i "CSI: NY" var så långt ifrån finess man kan komma. Grejen med just den här produktplaceringen är att den egentligen är ett inbyggt reklaminslag i sig, i serien får man höra hur ringsignalen låter, och sedan i en efterföljande reklamspot får man veta hur man ska bete sig ifall man vill ha den här "exklusiva" signalen i sin egen nalle (man smsar ordet TONE till nummer 22788 och väntar på att det ska dras 2.49 dollar på nästa mobilräkning - men all you Coldplay-lovers där ute, kasta er nu inte över era mobiler - det funkar INTE i Sverige).
Men... Då tänker kanske någon att det där var ju ganska korkat skrivet, eftersom det ju inte alls var ett klockrent exempel på produktplacering, eftersom det inbegrep ett efterföljande reklaminslag. Ja, det har ni i sånt fall helt rätt i, men så tycker jag också att det var ett särdeles korkat marknadsföringsknep av företaget som troligen betalat jättemycket pengar för att bli inskrivna i seriens handling. Dels så faller hela grejen om man har för vana att inte kolla på reklamen, och dels hoppas jag att även resten av publiken som såg tilltaget tyckte det var lika felplacerat som jag. Därför håller jag tummarna för att det här var ett barnsjukdomsmisstag och inget annat. För om det är så här framtiden för tv-reklam ser ut, så är det en mörk tid vi går till mötes.
För att inte tala om hur knasig scenen kommer att framstå när Kanal 5 sänder den, utan tillhörande reklam, framåt mars-april.
De två kriminalteknikerna ser sig om och går över gatan. När de nästan kommit över börjar Danny Messers mobiltelefon ringa.
"Coldplay?" frågar Sheldon Hawkes när han hör melodin.
"Ja", svarar Danny och tar upp telefonen ur jackfickan och kollar på displayen. "Låten heter 'Talk'. Det är något som min flickvän är väldigt bra på för den delen. Jag ringer henne senare."
Han lägger tillbaka telefonen i fickan. De går upp för trappan till porten och ringer på.
Jaha, och vad var det som var så konstigt med det här då att jag kände mig tvungen att skriva om det på det här sättet? Jo, det var ett exempel på hur produktplacering blir viktigare i amerikanska tv-serier i takt med att publiken i allt större omfattning använder Tivo eller andra hårddisksinspelningssystem när de ska se på tv, system som möjliggör att man filtrerar bort de ideliga reklamavbrotten.
I princip har jag inget emot produktplacering. Att göra bra tv kostar pengar, och de måste komma någonstans ifrån. Men det måste ske med en viss finess. Och det där inslaget i "CSI: NY" var så långt ifrån finess man kan komma. Grejen med just den här produktplaceringen är att den egentligen är ett inbyggt reklaminslag i sig, i serien får man höra hur ringsignalen låter, och sedan i en efterföljande reklamspot får man veta hur man ska bete sig ifall man vill ha den här "exklusiva" signalen i sin egen nalle (man smsar ordet TONE till nummer 22788 och väntar på att det ska dras 2.49 dollar på nästa mobilräkning - men all you Coldplay-lovers där ute, kasta er nu inte över era mobiler - det funkar INTE i Sverige).
Men... Då tänker kanske någon att det där var ju ganska korkat skrivet, eftersom det ju inte alls var ett klockrent exempel på produktplacering, eftersom det inbegrep ett efterföljande reklaminslag. Ja, det har ni i sånt fall helt rätt i, men så tycker jag också att det var ett särdeles korkat marknadsföringsknep av företaget som troligen betalat jättemycket pengar för att bli inskrivna i seriens handling. Dels så faller hela grejen om man har för vana att inte kolla på reklamen, och dels hoppas jag att även resten av publiken som såg tilltaget tyckte det var lika felplacerat som jag. Därför håller jag tummarna för att det här var ett barnsjukdomsmisstag och inget annat. För om det är så här framtiden för tv-reklam ser ut, så är det en mörk tid vi går till mötes.
För att inte tala om hur knasig scenen kommer att framstå när Kanal 5 sänder den, utan tillhörande reklam, framåt mars-april.
4 Comments:
Det värsta svenska exemplet på produktplacering måste ändå vara filmen "Hamilton" med Peter Stormare som var bought and paid for av Statoil.
Vansinne.
Jag tyckte det här var ännu sämre produktplacering än Hummers extended ending av ett CSI:Miami-avsnitt häromsistens. Då var man ju iaf tvungen att aktivt söka upp den på CBS hemsida - nu utsattes man för den ofrivilligt.
Det var verkligen ett "gömma sig bakom kudden"-ögonblick...
Riktigt, riktigt klumpigt och dåligt.
Hade det inte räckt att låta telefonen ringa med signalen i ett "riktigt" sammanhang och okommenterad...de blåste ju ändå på låten så fort de hann in i rummet några minuter senare?
Bakläxa!
Håller med måns angående hamilton som värsta exemplet....frambringar kräkkänslor vid blotta tanken...dock ingen tv producerad historia men likväl...
Skicka en kommentar
<< Home