onsdag, oktober 19, 2005

Teri Hatcher är den nya Rob Lowe

Stackars Teri Hatcher. Det kan inte vara enkelt att vara det i förhand största namnet för en tv-serie, och sedan, i samma takt som serien växer till ett monstrum av framgång, se sig själv bli omsprungen av sina medskådespelare så det visslar, samtidigt som ens egen rollfigur trampar vatten och sjunker längre och längre ner i ett lite för udda träsk.

För "Desperate housewives" var ju faktiskt Teri Hatchers show. Det var kring henne allt kretsade, det var hon som var stjärnan, NAMNET, the major attraction, kalla det vad ni vill, när serien började. Men nu, fyra avsnitt in i säsong två, är jag så trött på hennes veliga, vimsiga, "charmigt" klumpiga och snurriga rollfigur Susan Mayer att jag vill blunda och hålla för öronen så fort hon kommer in i bild. Hon kommer ingen vart i serien. Det är i sanning tragiskt.

För mönstret känns ju så väl igen. Det är Rob "Sam Seaborn" Lowe all over again. "Vita huset" var ju faktiskt hans show när serien startade hösten 1999. Hans namn kom först i förtexterna, och sen följde alla de andra alfabetiskt (och så till sist 'and Martin Sheen' då, men ändå). Vad hände? Hans veliga, vimsiga, "charmigt" klumpiga och snurriga rollfigur började trampa vatten, hans karaktär utvecklades inte för fem öre, och runt honom vann skådespelare efter skådespelare i ensemblen Emmys för sina insatser, men han gick alltid lottlös hem från varje gala. Okej, han nominerades några gånger, men vem minns det dagen efter? Så vad gjorde Rob Lowe? Han tog sitt pick och pack, meddelade att han minsann inte tänkte tåla det här längre, och gick vidare mot nya horisonter.

Och det gick ju jättebra för honom sedan. Not. Han fick huvudrollen i "Dr Vegas", som gjordes i tio avsnitt varav fem hann sändas innan någon barmhärtig chef på CBS la ner skräpet. Och nu sitter han där och dunkar sitt huvud i väggen och undrar vad som gick fel. Samtidigt fortsatte "Vita huset" som om inget hade hänt. Ingen märkte att han var borta.

Än har vi inte nått det stadiet i fallet Teri Hatcher. Men tecknen finns där. Det ryktas om osämja bland de fyra kvinnliga stjärnorna, och efter att Hatcher tvingats se kollegan Felicity Huffman vinna Emmystatyetten istället för hon själv vägrade Hatcher låta sig plåtas med de andra kvinnorna i serien. Marcia Cross, som också var nominerad i samma klass men således inte heller vann, ställde dock snällt upp, liksom Eva Longoria, som var den enda av de fyra som inte ens nominerats i klassen bästa kvinnliga huvudroll. Nicolette Sheridan, som spelar den skrupelfria Edie och egentligen aldrig räknats in i stjärnkvartetten, fick fylla på i glada vinnarvimmelbilderna istället så att de ändå skulle bli fyra. Och det var som om inget hänt när man såg bilderna. Ingen märkte att Teri Hatcher inte fanns där.

Så frågan är hur länge det dröjer innan hon lämnar serien i vredesmod. Och när det sker, kommer någon att sakna henne?

För övrigt står "Desperate housewives" och trampar vatten efter de fyra avsnitt som sänts av andra året i USA. Efter avslöjandet av Mary Alices stora hemlighet (som i sig var måttligt ögonbrynshöjande) som hela säsong ett byggdes kring, har ingen ny grund lagts för en större historia som säsong två kan vila på. Istället puttrar det lite här och lite där. Serien har aldrig varit min favorit, men jag har ändå sett den varje vecka med behållning eftersom den bjuder på några ypperliga skådisinsatser, främst av Cross och Huffman. Men nu måste de sparka igång en ny bärande historia som verkligen klarar att hålla lasset uppe, annars kommer intresset att dala både hos mig och den hysteriskt stora amerikanska publiken.

8 Comments:

Blogger John Eje Thelin said...

Fast jag tycker att DH svackade hårt från och med vinjetten. Kanske var det hajpen som störde, men jag tyckte den var sällsynt tråkig och ganska normalsåpig, sådär.

19 oktober, 2005 20:33  
Anonymous Anonym said...

Otroligt bra blogg. Hittade hit av en händelse och nu kommer du bokmärkas.

Keep up the good work.

20 oktober, 2005 08:21  
Anonymous Anonym said...

Skitbra spaning! Och du har givetvis helt rätt. Det är nästan som att manusförfattarna inte vet vad de ska göra med Teri Hatchers Susan - och har inte hennes medverkan blivit allt mindre medan Nicolette Sheridan (med rätta) får ta allt större plats?
Det är synd, för det finns bra material i mor-dotter-relationen som mycket väl skulle kunna twistas till och göras intressant. Nåja, det kanske kommer...

20 oktober, 2005 12:43  
Anonymous Anonym said...

Eftersom jag inte sett mer än två-tre avsnitt av DH ska jag inte uttala mig om Teri Hatcher, däremot det här om Rob Lowe:

Samtidigt fortsatte "Vita huset" som om inget hade hänt. Ingen märkte att han var borta.

Oj vad jag saknade Rob/Sam. Inte just för hans karaktär i sig, som du beskrev rätt så träffande, utan för att han var den som var det ojämförligt bästa bollplanket för struntsnack mellan två karaktärer. Josh och Sam, CJ och Sam men kanske framförallt Toby och Sam. Det var där några av de roligaste och bästa stunderna fanns. I och för sig kanske det inte gör så mycket att han försvann eftersom den delen av serien mer eller mindre dog med Sorkins försvinnade. Men jag saknar i alla fall de ovidkommande men lysande små dialogerna som kanske inte förde handlingen framåt, men som alltid var roliga.

21 oktober, 2005 09:13  
Anonymous Anonym said...

Intressant om Teri, men helt fel om seriens kvalitativa status just nu, tycker jag – DH:s huvudspår har för mig hela tiden varit könsrollstemat, och spelet hemma hos Felicity Huffman är bättre än nånsin. Alla som har barnfamiljer känner igen sig i deras genusdiskussion kring hemmasysslorna när Felicity sticker ut och jobbar igen. Och det är ingalunda självklarheter, tvärtom, jag har aldrig tidigare sett dessa saker diskuteras i tv-dramatik på ett lika omedelbart, och äkta, sätt.
Sen är ju han apotekarn en suveränt slipprig figur, och storyn kring honom - sedan han lyckades ljuga ihjäl lögndetektorn - är lovande!

23 oktober, 2005 16:04  
Blogger 43 minuter said...

Jag får väl erkänna att mina kunskaper om modernt familjeliv och de problem som kan uppstå är rätt så ringa, så det är möjligt att den dimensionen av "DH" gått mig förbi. Jag håller dock med om att det är familjen Scavo som blivit seriens centralpunkt och att deras story är den mest intressanta, vilket väl även Emmyjuryn verkade hålla med om eftersom det var Huffman som prisades och inte nån av de andra.

Jag tror att apotekaren åker ut ur serien med buller och bång snart. Fast vem vet, han verkar ha en oväntad förmåga att anpassa sig efter sin omgivning, så jag kan ha hur fel som helst, antar jag.

23 oktober, 2005 18:08  
Blogger 43 minuter said...

Hm, efter att ha läst min förra kommentar om familjeliv igen så tolkar jag mig själv som att jag skulle vara en stofil som inte tror på "modernt familjeliv", vad det nu skulle betyda.

Vad jag menade var dock bara att jag nog har en smula svårt att sätta mig in i problematiken eftersom jag inte har några barn, och därför aldrig har mött ämnena som de tar upp i familjen Scalvo-tråden i "DH" i praktiken.

23 oktober, 2005 22:21  
Anonymous Anonym said...

Visst är det så att mycket av det som "träffar" mig hemma hos Scavos triggas av identifikationsfaktorn.

Apotekarn, för helvete, varför skulle han ÅKA UT? Han är helt klassisk. Något av det äckligaste jag sett. Falconetti-faktorn...

sitter och kollar senaste ep'en just nu - och en HJÄLTE stegar in hos Susan/Teri. WALLACE SHAWN. Kanske finns hopp om Teri Hatchers roll i alla fall.

24 oktober, 2005 12:32  

Skicka en kommentar

<< Home