Kyra Sedgwick gör en kvinnlig Wallander

I måndags sändes det tionde avsnittet av "The closer" på kabelkanalen TNT i USA. Kyra Sedgwick, som genom sin karriär ständigt få stå i skuggan av maken Kevin Bacon (och som ju heller inte alltid får särskilt mycket solsken på sig), har äntligen hittat hem. I rollen som Deputy chief Brenda Leigh Johnson vid Los Angeles-polisen har hon fått en riktig fullträff rollmässigt, och framgången har inte heller låtit vänta på sig. "The closer" är sommarens största succé på amerikansk kabel-tv.

Sedgwicks karaktär hämtas in från Atlanta för att leda en specialgrupp inom LA-polisen som ska lösa mord med hög medial profil. Hon har en förmåga att få vittnen och misstänkta att öppna upp sig och prata, och lyckas få "closure" på en hög procent av sina fall, därav titeln. Hon gör det genom att spela på sin kvinnlighet, sitt sydstatsarv och genom att utstråla en charmig virrighet som lurar de flesta i fällan. Privat är hon på många sätt och vis en kvinnlig variant av kriminalvärldens alla Kurt Wallanders. Hon äter bara skräpmat (helst sötsaker), hennes kontor och hem behöver rensas av Anticimex med jämna mellanrum, hon har ett komplicerat kärleksliv och hon lever enbart för sitt jobb. Än så länge saknar hon spritproblem, men hon halsade rätt mycket tequila i ett avsnitt härom veckan, så det kan nog bli ordning på det området också.

När Deputy chief Johnson stolpar in på stationen tas hon föga förvånande inte emot med öppna armar av den mycket mansgrisiga kultur som fått odlas fritt i alla tider, hennes underhuggare lägger tvärtom in om kollektiv förflyttning vid hennes ankomst, men sakteliga börjar hon få över dem på sin sida. Birollerna är också genomarbetade och känns äkta. Kanske kan de till och med börja framstå som sympatiska vad det lider.

Finns det då inget negativt att säga om "The closer"? Nja, inte så himla mycket tycker jag. Den ger lite motstånd, historierna är inte alltid inbjudande och den flirtar inte med "CSI"-publiken genom att ge samma skruvade typer av fall. Serien är bara ... ja, bra helt enkelt.

Fast en sak känns jobbigt - synen på brott och straff. Som svensk inbillar man sig ofta att de "goda" i amerikanska kriminalserier ska dela våra värderingar angående dödsstraff och liknande när det väl kommer till kritan. Glöm det när det gäller "The closer". Sedgwicks karaktär har ett rejält söderbagage att bära, och hennes syn på lagens strängaste straff går det inte att tveka om. Det är öga för öga, tand för tand hela vägen. Sånt har jag lite svårt att smälta.

"The closer" börjar sändas på TV3 i höst.