"The 4400" - en serie utan fokus

Förra sommaren var kabelkanalen USA:s (jepp, den heter så) "The 4400" en av de gladare nyheterna i den amerikanska tv-floran. Upplägget, där 4400 personer som försvunnit under en 50-årsperiod helt plötsligt en dag återfinns, utan att ha åldrats en dag, ute i vildmarken var smått genialiskt. Vart hade de varit, vilka hade tagit dem och varför hade de fått olika sorters underliga krafter när de återkom?

Nu i sommar sänds säsong två, och det är inte lika roligt längre. TV3 visade första säsongen i våras, som slutar med att det uppdagas att det inte var utomjordingar, vilket man lätt kunde tro, som "stulit" de försvunna och sedan återlämnat dem, utan istället människor från vår egen framtid. Vart går man efter det? Tja, det verkar inte riktigt som att serieförfattarna vet det själva, för i nuläget har nio avsnitt av säsong två sänts, och serien har mer eller mindre stått och stampat på samma ställe hela tiden. Krutet läggs på sidohistorier om återvändare som inte hör till seriens kärntrupp, och de problem deras nya krafter ger, vilket i och för sig varit intressant ibland, men oftast frustrerande eftersom det sinkar grundstoryn.

Men än har jag inte gett upp. Jag vill väldigt gärna veta vad framtidsmänniskorna vill med oss. Men mitt tålamod är inte oändligt. Jag väntade i nio år för att få svaren i "Arkiv X". Det tänker jag inte göra igen.